Välj språk här Välj språk här

Inkorg

Det var en kall, grå och regnig eftermiddag då den röd-vita skåpbilen från flyttfirman körde upp för backen och fram till dörren till mitt hus. Idag flyttar jag. Bort från föräldrar, till min egen bostad. Efter fyrtio minuter var allt som var mitt ute ur mina föräldrars hus.

– Ska du komma ner så att vi kan säga hejdå? frågade min mamma.

– Ja, jag ska bara titta igenom mitt rum, så att jag inte glömt något, svarade jag.

Jag gick upp för trapporna och in i dörren till vänster. Det här var mitt gamla rum. Det såg så tomt ut nu. Väggarna där det brukade hänga affischer på fotbollsspelare och filmer var nu tomma och man såg bara de lätt slitna tapeterna. Golvet var tomt och det var svårt att tro att för bara 45 minuter sen fanns säng, byrå och en massa flyttkartonger med alla mina saker i på det här golvet.

Jag vände mig åt höger och öppnade min garderob. Den var också tom, eller nej, det var den inte. Längst ner i ett hörn var fanns det något. Jag böjde mig ner och plockade upp det. Det var min mobil, en Sony Erikson Xperia, den som jag tappade så att glaset sprack när jag var 17. Jag trodde att jag hade glömt den hos en kompis för en och en halv månader sedan och jag hade inte sett den sedan dess. Jag trodde jag aldrig skulle hitta den. Dumt att jag köpt en ny rätt nyligen. Hur hamnade den i ett hör i min garderob? ”Den kanske har batteri kvar, jag kanske kan starta den”, tänkte jag för mig själv. Jag höll in strömbrytaren och mobilen vibrerade kort. Sedan lyste skärmen upp och man såg Xperia logon. Sedan bytte skärmen och frågade vad passet till SIM-kortet var. Jag tryckte snabbt in 6345 på touch-skärmen. Mobilen låstes upp. Skärmen hade en svart-grön monsterbakgrund med en massa spel- och appikoner på. Längst upp i vänstra hörnet fanns meddelande ikonen. Tydligen hade jag ett oläst sms.

Nu sjönk jag ner på golvet och lutade mig mot väggen. Snabbt öppnade jag meddelandet. Det stod: ”Vad bra, då köper vi det.” Det var från mamma. Jag gick bakåt i smssamtalet. Ända fram till början, till första sms:et.

“Hej mamma, jag ska bara se till att mobilen fungerar, den är jättebra!” Det var från när jag först fick mobilen när jag var 17 och jag som vanligt skulle se om allt fungerade. Jag behövde inte ens läsa svaret, det skulle säkert vara något som ”Vad bra, kul att du gillar den!” Det var det också. Jag gick vidare i samtalslistan.

”Jag fick A på provet precis som jag sa. Ha!” Det var från mitt spanskprov i andra ring, då min mamma inte trodde på att jag hade pluggat tillräkligt, och sedan hade jag fått ett A. ”Okej, okej. Bra gjort.” Mamma hade småsurat resten av dagen och jag hade fortsatt påminna henne om det resten av veckan. Jag skrattade till mig själv och fortsatte vidare.

”Grattis Alex! Nu när de är 18 så ska du bestämma saker själv hemma, eller hur? Min present till dig är att du ska komma upp till fjällen med oss och åka skidor. Kul va?” Det var från min 18: års dag. Det var nog en av mina bästa födelsedagar någonsin. Sms:et var från min favorit- släkting farbror Jonatan. På samma födelsedag hade jag fått körkortslektioner i present av mina föräldrar. Dem var superkul att ta. Efter jullovet hade jag åkt upp till fjällen med min farbror och faster och åkt skidor och snowboard i en hel vecka. Jag fortsatte igenom sms:en.

”Hej mamma. Cristians föräldrar har ett STORT bråk och han, hans syrra och bror har åkt till kompisar. Nu behöver han någonstans att sova ett tag. Kan han bo hos oss ett tag?”

”Ja, men inte mer än en vecka. Förstått?”

”Ok, Tack mamma!”

Det hade handlat om min barndoms och bästa vän. Våra föräldrar hade också känt varandra sedan innan vi föddes. Jag och min familj visste att Cristians föräldrar bråkade då och då, men den där gången hade det gått i överstyr och det hade slutat med att Cristian hade bott hos oss i två veckor. Två veckor efter det stora bråket hade Cristians föräldrar skilt sig. Jag fortsatte.

”Hej älskling, du måste komma hem nu. Det finns en sak vi måste prata om.” hade min mamma skickat. Det där var en sak som jag inte ville komma ihåg. Det sms:et hade markerat den näst sista i en rad familjetragedier. Det var när min moster hade dött av cancer. Innan dess, bara tre veckor före, hade både min mormor och farfar dött och en vecka innan dess hade vi varit tvungna att avliva familjens hund. Den sista tragedin som hände därefter var att min kusin hade flugits hem i en kista från Afghanistan efter att ha dött i en eldstrid. Jag grät och grät i flera dagar och började nästan gråta igen av att tänka på det. Jag gick snabbt förbi sms:et och ville inte komma ihåg det mer.

Sedan kom jag till de sista sms:en som handlade om min nya lägenhet.

”Jag gillar verkligen huset, det är superbra.” hade jag skrivit.

”Vad bra, då köper vi det.” hade min mamma svarat.

Jag hade gått på visning av en lägenhet och tyckte verkligen om den. Två veckor senare hade jag med lite hjälp av mina föräldrar köpt lägenheten. Nu skulle jag flytta in i den.

– Ska du komma ner då? frågade mamma från nedre våningen.

– Jadå, svarade jag.

”Roligt sista år jag har haft här” tänkte jag, stoppade mobilen i fickan och gick ner.

 

Calum James

Klass 8 E, Vinstagårdsskolan