Välj språk här Välj språk här

Humphrey

Efter att ha bundit sin överviktiga Basset utanför banken gick den krökta figuren in i banken och gav koden till expediten som förde honom till valvet. Bankfack 227 stod det i testamentet, testamentet efterlämnat av den han trodde vara sin försvunna broder. 1866-1945 stod det på gravstenen, själv var han född 1885; en mulen oktoberdag. Men han mindes inget annat barn i huset, förutom tjänarnas och de såg han inte mycket av. Han öppnade bankfacket och drog ut lådan, innandömet såg snarare ut som lådan till ett nattduksbord än ett bankfack. I lådan fanns det lite allt möjligt, inget av värde dock, i alla fall inget som skulle kunna finansiera hans släktforskning.

Det var först när han tittade närmare på föremålen som han märkte att han kände igen dem på ett eller annat sätt. Pipan med elfenbensmunstycke framkallade skarpare bilder än någonsin i hans trötta hjärna. Pappa som satt i sin bordeauxröda sammetsfåtölj och rökte pipa. Det trasiga fickuret som mamma hittat i trädgården. Vad han inte förstod var varför hans försvunna mystiska bror ägt dessa objekt till sin ensamma död.

När han såg det blekta tidningsurklipp som låg längs ner i plåtlådan var han tvungen att sätta sig ner på det kalla golvet. Datumet uppe i hörnet var: 17 september 1900, dagen hans pappa inte kom tillbaka när han skulle köpa dagstidningen. Ingen förstod varför, hur eller var han hade tagit vägen men de förstod alla att han inte skulle komma tillbaks. Någon känsla av överväldigande sorg kunde han inte minnas, fadern hade varit som en siluett. En siluett som kom och gick och satt i sin fåtölj när han var hemma. Det kändes aldrig som om far älskade oss, tänkte han, snarare förvaltade han oss. 

Han tog pipan i handen och gick ut ur banken med långsamma steg. Han såg upp på himlen och insåg att all släktforskning som behövdes hade han gjort under de senaste 10 minuterna. Under kvällen kom han tillbaka till banken, dock bara för att hämta Humphrey, sin kvarglömda Basset.

Ivo Thomasson 9LD 7/12-2012