Fru Ingeborg Ågustssons upptäckt

Fru Ingeborg Ågustsson tog på sig den svarta klänningen och satte sorgfloret över sina blonda lockar för 3650:e gången. Telefonen skrek i samma stund. Fru Ingeborg promenerade bort till köket, där hon nyligen installerat åbäket. Då hon tagit luren hörde hon en röst från Köpenhamns tågstation som frågade efter Harald.

- Han är inte anträffbar längre, sa Fru Ingeborg bittert.

- Är det hans hustru jag talar med? Fru Augustsson?

- Ågustsson! fräste Fru Ingeborg.

Hon avskydde när folk uttalade hennes efternamn fel.

Mannen som inte kunde uttala hennes namn talade om för henne att hennes make glömt sin bruna resväska på tågstationen i Köpenhamn. Skulle Fru Ågustsson kanske vilja hämta den?

Fru Ingeborg lät sina tankar sy fram ett svar en stund. Det var en lång väg från Stockholm till Köpenhamn bara för en i tio år bortglömd resväska. Men hon kunde ta tillfället i akt att hälsa på sin syster Agda och hennes lilla Selma. Fru Ingeborg var trots allt gudmor till Selma, och det var nog inte alltför lätt för Agda att vara ensamstående med en fjortonårig flicka. Hon kunde gott behöva lite hjälp i några dagar.

Väskan togs fram åt Fru Ingeborg på bagageutlämningen. Hon satte sig på en bänk på tågstationen och öppnade den. Inuti befann sig flera föremål som för Fru Ingeborg var alldeles obekanta. Hon tyckte sig göra inbrott i sin mans resväska. Haralds bästa kostym kände hon givetvis igen, den brukade han alltid ha då han reste till Köpenhamn. Bort i affärer, som han hade sagt. Men i kostymens innerficka fann Fru Ingeborg ett fotografi av en bekant liten flicka på vilkets baksida det stod Till far och så ett cigarettetui med inskriptionen Till min älskade Harald.

Ingeborg lade ner allting i resväskan, gick till bagageinlämningen och lämnade tillbaka den där. På avstånd fick hon syn på Agda och Selma, som vände och vred sina huvuden åt alla möjliga håll på jakt efter att upptäcka var Ingeborg stod någonstans. Denna gav sig dock inte till känna, utan frågade istället den förbipasserande konduktören efter närmsta damkonfektion.

Klänningen var röd. Hon knäppte de sammetsbeprydda knapparna där hon stod bakom de tunga draperierna.

- Vill ni slänga det här åt mig? frågade Ingeborg expediten och lämnade fram den gamla svarta tillsammans med sorgfloret. Sedan vandrade hon tillbaka till stationen. Regnet hade äntligen upphört. Väl framme tog hon första bästa tåg ut i Europa.

Hilda Stenshäll 9 LD  Södermalmsskolan