Välj språk här Välj språk här

En omarbetad nutidsvariant av Ett halvt ark papper

Text: Douglas Criborn, Fredrik Johansen, Mattias Perneby och Dzedas Patapouvas i klass 9D på Gärdesskolan. Lärare: Helene Harling.

Ett halvt ark papper 2012

Den sista tåren hade fallit. Tyngden från gårdagen hade släppt lite, men sorgens mörker skulle ligga kvar länge, det visste hon. Hon hade accepterat situationen, hon passade inte in.

Hon skulle inte kunna glömma det de hade sagt till henne och det som slog hårdast var att han, han som hon gillade, inte gjorde något åt att hon blev utfryst. Hoppet om hans vänskap försvann. Hon måste börja om på nytt.

Hon startade datorn och loggade inte på Facebook. Profilen visade inget om hur hennes känslor var nu. Hon kollade på sin vänlista. Facebookvännerna, som inte var hennes riktiga vänner. Bara massa falska personer som hade behandlat henne som skit. En efter en raderade hon dem. Vartenda klick var tungt som järn men såsmåning om började knutarna i magen släppa lite.

Där såg hon hans namn. Den förlorade killen. De hade älskat varandra, de hade varit lyckliga. Men nu var de tiderna bara som en dröm för henne. En fantasi som var ouppnåelig på väldigt länge.
Nästa skroll stack till i fingret. Alfabetet ljög aldrig och hennes ögon svartnade när hon började sudda ut det mörkaste i hennes historia. En fiende som med hjälp av extremt grov falskhet fick livet att vändas uppochner. Nu var hon också raderad, men fortfarande kvar i minnet.
Hon fortsatte nedåt, mot slutet av detta liv. Hon såg fler och fler svek, fler och fler lögner. Hon såg tiden då fler och fler slutade tro på henne.
Snart var hon nöjd, men hon tappade nästan andan när hon såg den lilla skaran av vänner som var kvar. Utmattad, lutade hon sig tillbaka på stolen och somnade.

- Pling. Det var datorn som hade väckt henne. En obehaglig rädsla stack genom hela hennes kropp. Först vågade hon inte röra sig, men sen kom hon ihåg att all ondska nu var raderad. Med en gnista hopp kollade hon på meddelandet. Energin rusade som en pil tillbaka till henne. Känslan av att allt var bra började bildas. Det var Sara som hade skrivit och nu började endast glada minnen fylla hennes sinne. Vännen med det platinablonda håret och varma leendet. De hade delat många jobbiga stunder tillsammans genom åren och precis som tidigare så fanns hon där nu för henne.
Hon var så överväldigad av glädje och hon kände sig inte längre ensam. Hennes svar var tack, som hon menade så himla mycket.

Vi har skrivit en novell som liknar ett halvt ark papper med många minnen som dyker upp, men istället för att personen kollar igenom sina telefonnummer så har vi skrivit om Facebookvänner. Det är också något sorgligt som har hänt i denna men den har också ett lyckligt slut. Vi som skrev den är Douglas Criborn, Fredrik Johansen, Dzedas Patapovas och Mattias Perneby i 9D på Gärdesskolan.